År 2024 går mot sitt slut och jag kan konstatera att inläggen under året blivit få. Kanske kommer jag imorgon, på nyårsafton, lova att öka frekvensen. Vi får se. Men först några brev till pappa.

Under mina efterforskningar om svenskarna i krigsfångenskap har jag läst två brev skrivna av småpojkar till sina pappor/föräldrar.

Det första ramlade jag över för tio år sen på Kungliga Biblioteket i Humlegården. Iförd vita handskar bläddrade jag igenom en beställd akt med brev till och från Gustaf Mörner, en av fångarna. Intill dessa handlingar såg jag ett barnbrev från lille Carl.

Det följer temat i Evert Taubes visa ”Brevet från lillan”.

”Kom snart hem. Papa, jag önskar en lycklig resa. Min Nådiga Papa var intet onådig på mej”

Att lille Carl inte ens var fyra år när han skrev brevet avslöjar att det var ett speciellt barn. Han fick som det anstod en prins, tidigt träning med pennan. Hård träning! Döm själv och missa inte hur han väljer att underteckna brevet. Lite högtravande för min smak.

Det finns en bra förklaring till att detta underdåniga barnbrev låg så nära de brev till Mörner som jag var ute efter. Gustaf Mörner var kammarherre åt drottningen i slutet av 1700-talet och kände väl hertig Carl. Deras goda relation visas inte minst i Carls brev till Mörner 1810. Då har Carl hunnit öva på namnteckningen i nära 50 år.

Tio år efter att jag hittade Carls brev till sin pappa fick jag själv post av min syssling Liz. Det var i höstas som hon berättade att hon hade en låda med gamla brev, betyg och kuriosa. Extra glad blev jag när jag förstod att det fanns ett brev till krigsfången, Johan Adam Drakenberg. Om sanningen ska fram var han inte längre kringsfånge när brevet skrevs, det var 15 år sedan hemkomsten. Sten Johan som skrev brevet på julafton 1825 var då sju år gammal. Tonen är nästan lika högtravande som prinsens.

”Goda Pappa och Mamma!

Jag får ödmjukast önska min Pappa och Mamma på deras gemensamma Namnsdag hälsa och en ostörd sällhet, upplevande av många Namnsdagar äfven tacka för allt godt jag hittils rönt. Måtte jag alltid vara beskedlig och flitigt göra hvad Pappa och Mamma befalla så blir jag lycklig och gör mina Föräldrar lyckliga. Må jag altid vara innesluten i Pappas och Mammas fortfarande godhet och omsorg förblifande altid en tacksam och lycklig Son Sten Johan”

Här ser man att det är ett barn som skrivit brevet vilket inte var fallet med Carls brev. Är det ens möjligt för en drillad 4 åring att skriva så bra?

Vissa frågor förblir obesvarade, åtminstone till nästa år. Måtte 2025 bli att bra.

Jag avslutar året med ett rejält fyrverkeri, ett franskt sådant från 1800.