Den här bloggen handlar inte om krig, slag eller militära strategier utan om individer och deras upplevelser. Men innan de kommer till tals behövs korta svar på några övergripande frågor. Vad kännetecknade den värld huvudpersonerna vuxit upp i, vem styrde i Sverige, hur var läget i Europa och varför drog Sverige ut i krig?

Hur var läget i Sverige 1806?

Huvudpersonerna i boken är uppvuxna under den gustavianska tiden som inleddes med Gustav III statskupp 1772. För att bättre förstå dem följer här en blandad och kortfattad beskrivning av förhållanden och siffror från tiden runt sekelskiftet 1800.

Sverige var ett fattigt land vars befolkning uppgick till 2 347 000 invånare varav 90% bodde på landsbygden. I Stockholm bodde cirka 70 000 invånare, Göteborg 12 000 medan flottbasen Karlskrona med sina 10 000 invånare var landets tredje största stad.  Medellivslängden i Sverige år 1800 var knappt 40 år och i Stockholm var på 1700-talet Johan, Carl, Maria och Anna de vanligaste namnen.

Tiden före Gustav III kallas i svensk historia som frihetstiden. Namnet kommer sig av att det kungliga enväldet avskaffats efter Karl XII död. Det innebar att kungen i stor grad kopplades bort från makten som överfördes till riksrådet, en sorts regering, riksdagen och ämbetsmännen. Den svenska modellen prisades av giganter som Voltaire och Rousseau. Rousseau beskrev den svenska författningen som “ett exempel på den perfekta”. Riksdagen var den lagstiftande församlingen. Sedan 1400-talet hade Sverige ståndsriksdag bestående av fyra grupper, adel, präster, borgare och bönder, som möttes och röstade var för sig. Under frihetstiden uppstod konkurrens om makten i riksrådet och riksdagen där de rivaliserande grupperna av likasinnade kallades för hattar respektive mössor. Näringslivet och vetenskapen gynnades under frihetstiden och 1766 blev Sverige först med tryckfrihet som en grundlagsskyddad rätt. Kort därefter drabbades den av betydande inskränkningar.

När Gustav III blev kung efter Adolf Fredrik 1771 var styrningen av landet svag. Förhållandet mellan riksdag och riksråd gjorde beslutsfattande och en enhetlig politik svår. Den parlamentariska situationen i Polen, “polsk riksdag” som vid den här tiden utvecklats till inbördeskrig och landavträdelser påverkade Gustav III. År 1772 genomförde han en statskupp som återgav kungen makten men utan att helt frånta ståndsriksdagen inflytande. 1789 kommer han med stöd från främst bönder och borgare återinföra det kungliga enväldet. Gustav III är ihågkommen för sitt gynnande av kulturen.  Inte minst genom inrättandet av en rad akademier, av den kungliga teatern, operan och baletten. Kungen var själv aktiv som både skådespelare, dramatiker och regissör. 

Han var också fångad av tanken att vara en framgångsrik krigarkung. 1788 lät han starta ett anfallskrig mot Ryssland. Kriget som pågick under två år blev ingen framgångs utan ökade motståndet mot honom. På en maskeradbal på Operan 1792 skjuts Gustav III av Jacob Johan Anckarström. Det var ett politiskt mord som planerades av en grupp adelsmän i syfte att minska kungamakten.

Apotek och farsoter

Smittpridningen och risken att dö i epidemier var större i städer än på landsbygden. I städerna bodde man trångt. Smutsvatten och avfall kastades på gator och bakgårdar och dricksvattnet i brunnar och vattendrag var ofta förorenat. Kombinationen av dåliga bostäder, förorenat vatten och dålig hygien gjorde folk sjuka. Den medicinska hjälpen var heller inte mycket att hoppas på. 1805 fanns 281 läkare i Sverige varav 52 hade akademisk utbildning. Runt 1800 fanns det 95 apotek i Sverige varav 12 i Stockholm. Prästerna förväntades kunna ge medicinska råd och skulle se till att det fanns ett sockenapotek. Vidare skulle prästerna rapportera om farsoter och dödsorsaker.  Klockarna, som förutom ansvaret att sköta klockringningen även hade ett praktiskt ansvar för att vårda kyrkan och hjälpa till med läsning skulle dessutom ha tillräcklig kunskap i åderlåtning för att erbjuda hjälp till sjuka församlingsmedlemmar. Från 1805 förväntades han även att sköta vaccinationer.. Dödligheten i Sverige var ungefär densamma som i Västeuropa i stort. Tuberkulos var den vanligaste dödsorsaken bland män i Stockholm. Mässling, kikhosta och diverse magsjukdomar var andra vanliga sjukdomar med dödlig utgång. 

Sysselsättning, hållning och ljusstumpar

Den gustavianska tiden genomsyrades av stånd, hierarkier och privlilegietänkande. Vem du var syntes på var i kyrkan du satte dig, dina kläder, ditt hem och hur du betedde dig när du träffade andra. Gester och hälsningar skulle anpassas efter person, plats, rang, ålder och kön. En adelsman förväntades gå rakryggad, med blicken höjd och med distinkta steg. Nedslagen blick, böjda nackar och tystnad förväntades av människor i samhällets lägre klasser. Din bakgrund definierade vad du jobbade med och hur du levde. Ditt yrke gick ofta i arv. 

År 1800 var ungefär 80% var sysselsatta med jord- och skogsbruk, 10% inom industri och hantverk, 8% inom tjänster och offentlig förvaltning och 2% inom handel och transport. I jordbrukslandskapet låg små, glesa byar längs landsvägen. I mitten fanns kyrkan och prästgården och en bit därifrån ledde ofta en allé fram till en herrgårdsbyggnad eller säteri. Bönderna bodde i omålade trähus med halm, gräs eller torvtak. Bondgårdarna var kringgärdade av en mängd småhus som stall, förrådsbyggnader, hölador och dass. Odlingarna skulle både ge mat till människor och djur samt humle till öl och lin för kläder. 

Solens upp och nedgång påverkade starkt arbete och vila. Det var mörkt inne och elden var den vanligaste ljuskällan när solen gått ned. Ibland kombinerades den öppna elden med ljusstickor som fästes i väggen, hölls i handen eller med munnen, men stickorna gav bara ljus under en kort stund. Den som hade pengar använde stearin- eller talgljus eller oljelampor. Brännare med glasrör, drivna av tranolja och med vekar från Ahlströmers bomullsfabrik i Alingsås gjorde sitt intåg i rikare hem strax innan sekelskiftet. I de flesta hem var det mörkt och bristen på ljuskällor gjorde helt enkelt att det utfördes mycket mindre arbete under den mörka delen av året. Det var inte trötthet som avgjorde när man gick till sängs, bristen på ljus och kylan bidrog också.

Män och kvinnor grät mycket i slutet av 1700-talet, både offentligt och privat. Gråten var ett sätt att visa känslomässigt engagemang och handlade inte bara om sorg. Det var också vanligt att män stickade och broderade, det gällde framför allt i de övre samhällsklasserna. Synen på sexualiteten och otrohet var också förhållandevis lössläppt, åtminstone ibland över- och underklassen. Stockholm surrade av rykten om vem som hade en affär med vem och man talade öppet om hertig Karl och hans fru Hedvig Elisabeth Charlottas utomäktenskapliga relationer. 40 % av alla barn var födda utom äktenskapet.

Läskunnighet och skolgång

Prästerna var en viktig kommunikationskanal för information till medborgarna. Den ordagranna uppläsningen av olika kungörelser från myndigheterna tog ofta en halvtimme av högmässan. Sedan länge hade prästerna övergivit latinet i sina predikningar men ännu var latinet det språk som användes inom vetenskapen. Då som nu debatterades språkets renhet. Att använda franska, engelska eller tyska uttryck kunde uppfattas som högfärdigt medan svenskan och fornnordiska uttryck av många ansågs vara mer moraliskt. Utländska uttryck var dock mycket vanliga och kunskaper i franska var en viktig statusmarkör framför allt för adeln.  Allmogens sätt att tala nedvärderades i tidens vett- och etikettböcker.

Vid den här tiden var nästan alla läskunniga även om det skulle dröja till 1842 innan folkskolan infördes. Den utbredda läskunnigheten berodde på att kyrkolagen från 1686 krävde att prästerna kontrollerade kristendomskunskapen och läsförmågan i obligatoriska husförhör. Församlingsborna skulle kunna Luthers lilla katekes utantill och skulle som Luther sagt själva ta del av Guds ord. Enligt lagen var det prästen, klockaren och ytterst föräldrarna som ansvarade för läskunnigheten. Att inte kunna läsa sågs som skamligt men hade även praktiska konsekvenser, till exempel fick man inte gifta sig eller bedriva hantverk.  Det  fanns ett fåtal fasta folkskolor som fick understöd av de välbärgade samt vissa offentliga medel. I sockenstugor eller i hem gavs undervisning av den som kunde, tex hantverkare eller före detta soldater,  mer sällan klockare, präster eller studenter. Undervisningen ägde rum på vissa tider av året och det var inte ovanligt med kringresande lärare som under en eller ett par veckor var på en bondgård och undervisade traktens barn. Skrivförmågan var inte alls lika utbredd. År 1800 var ungefär varannan svensk skrivkunnig. Även bland böndernas riksdagsmän var det många som tvingades ta hjälp för att pränta ner sina tal och tankar. De flesta barnen till adeln och förmögna borgare fick privatundervisning av informatorer.  Inom riket fanns tre universitet, Uppsala, Lund och Åbo. I slutet av 1700-talet var det 450 studenter i Uppsala, den största studieorten. Förmågan att uttrycka sig i skrift blev allt viktigare. Postväsendet var utbyggt och brev skickades kors och tvärs i riket. Av dem som kunde skriva och hade råd, vill säga.

Hur var läget i Europa?

1806 rådde det krig i stora delar av Europa. Krigen som vi idag kallar Napoleonkrigen var en fortsättning på de strider som orsakades av den franska revolutionen 1789. Revolutionen störtade monarkin och många av dess idéer om frihet, jämlikhet och broderskap skulle komma att få stor inverkan på utvecklingen i världen. Europas kungahus hade på nära håll kunnat följa händelserna i Frankrike och oroades över att idéerna skulle spridas. Inte långt efter revolutionen anföll en preussisk armé Frankrike men fransmännen lyckades slå tillbaka.  

Efter att revolutionsregeringen låtit avrätta den fängslade kungen Ludvig XVI 1793 skapades en bred koalition med  bland andra Spanien, Nederländerna och Storbritannien i spetsen. Även nu lyckades Frankrike stå emot koalitionens angrepp och i de strider som följde steg Napoleon snabbt i graderna. Napoleon och Frankrike hade stora framgångar i bland annat i Italien och Egypten. Tio år efter revolutionen återkommer Napoleon till Frankrike och deltar i en statskupp som gör honom till en av tre styrande konsuler. Strax därpå framröstas han som förste konsul och han har därmed lyckats koncentrera makten i sina händer. Frankrike kan i början av 1800-talet sluta fred med med sina motståndare, en kortvarig fred.

Redan 1803 förklarar England krig mot Frankrike. Motiven var politiska och ekonomiska och kännetecknades även av en allmän oro över Napoleons avsikter. Napoleon hade ökat sitt inflytande över marknaderna i Europa vilket marginaliserade britternas inflytande. Samtidigt uppfattades hans politik som ett hot mot Englands kolonialvälde. England sökte stöd bland andra länder och 1805 gick Ryssland, Österrike och Sverige med i koalitionen mot Frankrike. Redan 1804 hade England gått med på att betala Sverige för att rusta upp Stralsund i den svenska Pommern.  Stralsund sågs som en strategiskt viktig hållpunkt för koalitionens operationer i det oroliga norra Tyskland. Svenska, brittiska, preussiska och ryska trupper skulle återta Hannover från fransmännen och fortsätta vidare mot Holland. Parallellt skulle österrikare och ryssar strida mot en splittrad fransk armé i södra Tyskland. Så skulle Napoleon besegras.

Vad var svenska Pommern?

Sverige bestod vid den här tiden av nuvarande Sverige och Finland samt besittningar i norra Tyskland, Svenska Pommern. Området hade  tillfallit Sverige under trettioåriga kriget där Sverige tillhörde segrarmakterna. På en yta på 2000 km2 bodde drygt 100 000 personer med hamnstaden Stralsund som centralort. Någon ekonomisk kassako var det inte fråga om. Intäkterna från handel och andra skatter var i allmänhet mindre än kostnaderna för administration och försvar. Många personer med pommersk härkomst har fått ett stort inflytande över Sveriges utveckling. Hit hör namn som slottsarkitekten Nicodemus Tessin den äldre, kanalbyggaren Batzar von Platen och kemisten Carl Wilhelm Scheele.

Vem regerade i Sverige?

Den 27 årige Gustav IV Adolf styr Sverige. Han var 13 år gammal då hans far, Gustav III, mördades på en maskeradbal på Operan i Stockholm. En förmyndarregering under hertig Karl tillträdde och 1800 kröntes Gustav IV Adolf till kung. Kungen hyste ett omvittnat och djupt hat mot revolutionen och  Napoleon. Han hade växt upp med en far som haft mycket nära band med det franska kungahuset. Vid hovet pratades franska och under uppväxten matas han med nyheter från Paris, oftast vinklade av franska rojalister. Efter franska revolutionen gjorde Gustav III själv  misslyckade försök att ena Europas kungahus mot Frankrike. Skulle nu sonen lyckas där fadern misslyckats? Drevs han av egna drömmar om storhet, att likt Karl XII bli en stor krigarkung  eller såg han till Sveriges bästa? Hans öppet negativa inställning till Napoleon och välkänd i Europa.

1803 kidnappas en fransk hertig som gått i exil i tyska Baden. Han förs till Frankrike där han avrättas på Napoelons order. Händelsen väcker stor uppståndelse runt om i Europa. Hertigen var en personlig vän till Gustav IV Adolf som sedan månader befinner sig just i Baden och de både umgicks flitigt. Kungen reagerar starkt och manar kejsare och regenter att ta till strid mot Napoleon.  I Paris gör man sig lustig över honom, i Frankrikes officiella tidning publiceras en skämtsam artikel ägnad åt Gustav IV Adolf i augusti 1804.

Många har menat att Gustav IV Adolf i alltför hög grad styrdes av sina känslor när han drog in Sverige i kriget. Andra menar att koalitionen var stark, att förutsättningarna att besegra Napoleon var goda och att det på sikt skulle vara omöjligt att hålla Sverige utanför kriget. Sverige stod ensamt i en orolig tid när både handeln och säkerheten starkt påverkades av stormakternas agerande. -Han var ingen virrpanna, skrev historikern Alf Henriksson. Att liera sig med England var också ett sätt att säkra handeln med den mäktigaste sjöfartsnationen.

Gustav IV Adolf kunde inte veta att Napoleons arméer, strax efter hans beslut att gå i krig, skulle besegra ryssar, österrikare och preussare i slagen vid Ulm, Austerlitz och Jena. Läget hade försämrats betydligt när de svenska trupperna landstiger i Pommern.

Vem drog ut i kriget?

Basen i den svenska krigsmakten var de indelta soldater eller båtsmän. De rekryterades och försörjdes lokalt av två eller flera bondgårdar och som tillsammans bildade en rote. Soldaten som skulle vara mellan 17 och 55 år fick ett torp, en värvningspremie, lön, kläder och utbildning. Soldaterna, eller knektarna som de ofta kallades, rekryterades i trakten bland drängar och andra bondsöner som inte såg andra försörjningsmöjligheter. Varje län eller landskap skulle utrusta ett infanteriregemente om 1200 man. Där fanns även värvade soldater, de fick endast betalt under under tjänstgöringen. I allmänhet var de värvade soldaterna yngre, de tjänstgjorde under kortare tid och de var mindre accepterade av omgivningen än sina indelta kollegor. 1794 angavs soldaternas minimilängd vid mönstring  till 166 cm och Gustav IV Adolf ansåg att soldaten skulle vara “rak, frisk och väl bonad, jämväl hava hår och åtminstone ämne till skäggväxt”. För Westmanlandsregemente var medelåldern cirka 35 år.

Officerskåren dominerades stort av adelsmän, det gällde framför allt i inom kavalleriet men även inom infanteriet. Även befälen avlönades genom beskattning av gårdarna i trakten. De hade tjänstebostad och den större delen av lönen var i natura från bostället och andra gårdar i trakten. Det fanns inga tydliga regler för vilken kompetens som krävdes av en officer. Regementschefen hade ett mycket stort inflytande över rekryteringsprocessen så goda kontakter var ofta en förutsättning för anställning.

Den främsta källan till informationen i detta avsnitt är Signums svenska kulturhistoria, Gustavianska tiden, 2007. Lättillgänglig information om den svenska krigsmakten, hur soldater rekryterades mm hittar du på Hans Högmans hemsida.