Den indelte soldaten Eric Borell föddes i Björkeberg, Vårdnäs församling i Östergötland 1780. När han fördes till sista vilan, någon mil från hans födelsehem hade det gått 78 år. En imponerande ålder med tanke på att det dröjde till 2004 innan medelåldern för män blev så hög. Borell levde exempelvis 20 år längre än kung Gustaf IV Adolf, han som skickade ut Eric i kriget. Erics Borells anteckningar från tiden som krigsfånge finns bevarade. Och vad jag har sett har ingen annan tidigare lyft fram hans berättelser i dagen. Därför finns det all anledning att berätta hans historia.

Vi börjar från början. Året var alltså 1780 och platsen är ett torp i Östergötland. I torpet finns pappa Peter, mamma Ingrid och storasyster Lisa. Där fanns även pigan Britta Eriksdotter. Peter Borell, en smålänning från Kalmar tjänstgjorde i kunglig majestäts livgarde. Så lyder i alla fall vigselnotisen. Även hans morfar var soldat, så Erics yrkesbana kan betraktas som utstakad.

Den lille pojken växte upp med vetskapen om att yrket var förenat med livsfara. Hans morfar Erik Danielsson Ekebom tillhörde det Östgötska Livgrenadjärregementet. 1742 omkommer han ombord på galären Horn. Det var han inte ensam om. Under det ryska kriget 1741-43, också kallat Hattarnas krig, förlorade den svenska flottan 6-7000 man. Utan att någon gång varit i strid. Men nu lämnar vi morfar därhän.

23 år gammal och 1,78 centimeter i strumplästen blir Eric Borell rotesoldat nr 72 i Bestorp, Kinda kompani, första livgrenadjär-regementet. I det lilla samhället Bestorp finns två knekttorp, placerade alldeles in till varandra.

Ett Eric blev soldat och flyttade till torpet i Bestorp var inte allt som hände detta år. Han gifte sig också med Cajsa Jonsdotter och dottern Stina föds sent samma år. Kanske inte villa, Volvo och vovve direkt men ändå något i den stilen.

Googlar man på vad som hände i världen 1803 rapporteras det bland annat om ett par bränder i Sundsvall, ett stort pris till Erik Gustaf Geijer, och att USA köper Louisiana av Frankrike. Kanske är det ändå det faktum att Napoleonkrigen inleddes detta år som gjort störst avtryck. Avtryck i världshistorien och kanske även i Eric Borells liv, Eric blev inkallad i september 1805.

På väg mot fienden och snabbspolning till återkomsten

För Livgrenadjärerna gick marchen från Östergötland till Karlskrona där en segelfärd till Svenska Pommern väntade. Året därpå, i november 1806 blir han tagen som krigsfånge utanför Travemünde. I 1807 ankommer han efter en hård och lång march till norra Frankrike. Där blir han kvar tills dess att han får besked om hemgång i november 1809 och den långa marchen hemåt kan börja. I maj 1810 kommer han till hembygden.

Återkomst utan ordning på torpet

Det är en trettioårig soldat och enbarnsfar som återvänder.

Fick han skjuts sista biten? När upptäckte Vårdnäsborna Borell och de andra knektarna på landsvägen? Sprang han de sista metrarna?

Cajsa Jonsdotter hade väntat på sin man i nästan fem år, en evighet för en soldathustru med ett torp och en dotter att ta hand om. Hushållets starkaste armar hade saknats länge, länge.

Grannarna visste säkert mer än Eric om vad som hänt på torpet under de gångna året. Måhända yppade de vad de visste så fort de fick syn på honom på landsvägen.

Om inte blev chocken så mycket större när han kom fram till grenadjärtorpet Bestorp 72. Det överraskande ljudet av barnskrik eller kanske synen av dottern Stina bärandes på, ja vem då? En grannflicka? Och varför tvekar Cajsa när hon möter hans blick.

På gården fanns nu även Anna 1 år. I kyrkboken står hon som Cajsa Jonsdotters ”Oägta Dotter”, döpt den 28 april 1809.

Marken gungade under fötterna på honom. Skulle han krama och kyssa Cajsa som han drömt om, skulle Stina bli rädd om han försökte lyfta henne högt upp i luften som han brukat göra? Cajsa valde att tiga tills dess att Eric talat först. Inget blev som de hade hoppats.

Detaljerna om hur mötet mellan Eric och Cajsa är mina spekulationer. Vad vi vet är att Eric kom att ansöka om skilsmässa, anklagades hustrun Cajsa Jonsdotter för äktenskapsbrott. Ingen hade något att invända i sak. Äktenskapsbrott var den vanligaste orsaken till skilsmässor vid den här tiden. Just detta år,1810, kom nya bestämmelser som gjorde det något lättare att skilja sig. Nu kunde slösaktigt leverne, supande, våldsamt beteende eller ständiga konflikter räknas som giltig grund för skilsmässa. Ett halvt år senare är skilsmässan beslutad av såväl häradsrätt som kyrkoråd. Enligt beslutet skulle Cajsa få sin rättmätiga del av boet och en bouppteckning upprättas. Vart Cajsa Jonsdotter tog vägen har jag inte kunnat se. Kanske började hon med att flytta in hos sin bror.

Den 19 april 1811 gifter sig Eric Borell med en annan Cajsa. Hon är piga från trakten, heter Samuelsdotter i efternamn och är 8 år yngre än Eric. Året efter flyttar de till torpet Furusten, i Tråstorp, en halvmil åt sydost. Borell får order att byta boende med underofficeren och Rustmästaren Johan Tråsell som tillhörde samma kompani. Dottern från första äktenskapet, Stina, följer med och det blir snart tillskott i familjen. Anna-Maria, Samuel Petter, Johannes och Ewa är de namn Eric och Cajsa väljer till sina barn.

Ett spadtag gör ingen sommar

I sin dagbok har Eric Borell skrivit livfullt om det hårda arbetet han som krigsfånge fick utföra i Frankrike, (se mitt inlägg om krigsfångarnas kanalgrävning ). Tyvärr, jag tror han såg det så, skulle det visa sig att kanalgrävning forsatt skulle vara en stor del av hans liv.

Det är ingen överdrift att säga att 1810 var ett särdeles olämpligt år att återkomma till Östergötland, i synnerhet för den som var soldat och less på att gräva. Det var här och då bygget av Göta Kanal påbörjades. 58 000 svenska soldater skulle komma att arbeta med bygget som pågick fram till 1832. Omtalade är också några hundra ryska desertörer som frivilligt deltog i arbetet. Som mest bestod arbetsstyrkan av 7000 man. Liksom i Frankrike var arbetspasset 12 timmar och till sin hjälp hade soldaterna främst plåtskodda träspadar.

Eric skulle få sin bekärda del av grävande. Första arbetspasset 1811, sista gången 1830 och flera tillfällen där emellan, Ofta gick han hemifrån i maj och var tillbaks i slutet av september.

Den lilla världen blandades med den stora

Hembygdsföreningen i Vårdnäs har gjort en karta över traktens soldattorp. Inom en omkrets på ett par mil hittar man de torp där Eric föds, där han bor som nyrekryterad knekt och där han kommer leva fram till och igenom pensionsåldern. Soldattorpen är markerade med en krona och ett rött streck. Den övre ringen är de två torpen i Bestorp. Den runda ringen längst ned är torpet Björkeberga där Borell föddes, och ringen till höger visar soldattorpet Furusten, Tråstorp.

Det här var den lilla världen. Om inte Eric varit soldat är det inte säkert att han skulle rört sig i så mycket större cirklar. Men soldat var han. På andra platser i bloggen skriver jag om hur han under stora umbäranden vandrar genom Europas städer och länder under flera år och skriver parlörer på såväl franska som tyska.

De anteckningar han gör efter hemkomsten visar att han även fick nöta sina sulor på svenska vägar. Han marchererar genom Småland, Skåne, Halland, Västergötland och får uppleva både likheter och skillnader mellan stad och land och landskapen sinsemellan. 1814 befann han sig vid norska gränsen i det fälttåg som syftade till att tvinga Norge att acceptera en union med Sverige.

Soldatlivet förde honom också till Stockholm där hans regemente deltog vid kröningen av Karl XIV Johan 1818 med både pompa och ståt. Förra gången han fick visa upp sig för Bernadotte var som nybliven krigsfånge 1806. Knappast pompa, knappast ståt.

1832 begär han avsked från regementet. Han erbjuds en pension på 8 riksdaler och får bo kvar på soldattorpet, sannolikt i en stuga strax intill.

I Furusten bor han fram till sin död 1858. Men genom sin dagbok lever Eric än, ni kommer möta honom i fler inlägg och en vacker dag så har jag skrivit rent hans dagbok.