Jag heter Olof Drakenberg och till vardags jobbar jag med miljö- och klimatfrågor på Handelshögskolan i Göteborg. De superviktiga frågorna är helt borta i den här bloggen som zoomar in på en bortglömd (?) liten del av den svenska historien. En liten del som sagt men som ger avtryck än i våra dagar. Vad vore exempelvis Götaplatsen utan Poseidon och Lidingö utan Millesgården?  Fattigare är svaret och utan svenska krigsfångar i norra Frankrike skulle Carl Milles aldrig fötts.

Mitt intresse för de svenska krigsfångarna i Napoleons Frankrike startade med att jag av en slump hittade en avskrift av en släktnings dagbok (min farfars, farfars far om man ska vara noga). Läsningen ledde till mängder av besök i arkiv i Sverige och Frankrike, ett flitigt googlande, mejlande och ringande för informationsinhämtning.

Egentligen skulle det blivit en bok, där kringsfångarna orecenserade talar till läsaren, uppblandat med lite kommentarer och insprängd fakta om sammanhanget. Men ni hör själva, vem är den förläggaren som uppmuntrar en journalistutbildad amatörhistoriker till ett sånt projekt.

Så nu blir det en blogg istället. Där kan ni, läsarna, titta på menyn och gratis välja de rätter som passar er smak, om de så är att läsa orginaltexterna, eller ta del mina högintressanta kommentarer och sammanställningar. Ni kan provsmaka och kanske bli stammisar som byter ett och annat ord med kyparen/kocken. Tänk så kul det vore om ni sitter inne med information om dessa kringsfångar och deras upplevelser. 

Så nu, i januari 2022 lanserar jag bloggen, en ofullständig och framväxande sådan. Förhoppningvis blir den en samlingsplats för alla de dagböcker som skrevs av dessa fångar. 

Ha tålamod med alla fel och brister och peppa gärna.  /Olof