Såklart att jag följer Historien om Sverige på SVT. Senaste avsnittet bjöd på stormaktstidens slut, fejkad likfärd och en ändlös ström av utskrivna soldater. Programmet glömde nämna att Voltaire peppade Fredrik den store med Karl XII. Varför gjorde han det och vad har det med de svenska krigsfångarna under Napoleonkrigen att göra?

I SVT serien beskrevs hur utomordentligt dåliga soldaternas odds var i krig. 100 år senare visade det sig att flertalet svenskar som sändes ut för att bekämpa Napoleon faktiskt kom hem. En del av dem fick en relativt enkel ”resa”.

Om Berlin, väl värt en omväg, och tjatig marmor

Efter tillfångatagandet 17 april 1807 tar sig en grupp svenska officerare i stort sätt på egen hand till Frankrike. I Berlin gör de ett längre stopp. Det finns så mycket att se och göra. Några tar in på Hotel de France vid Lind allén, låter sy upp nya kläder och ser sig om i omgivningarna. Den 30 april besöker Drakenberg och Kröningswärd slottet Sanssouci som Fredrik den Store lät bygga.

Rummena woro Präcktiga och Meublerne lyste av den prackt som bör omgifwa Stora och wärdiga Monarker. Kung Fredrics egit rum uti hwilket han dog, då han satt och Skref, besågs; äfwen Woltairs rum; På Baksidan av Huset war en präcktig Collonad, som gick uti en Half Circel, med Altan Äfwen på. 3:o besågs Neu Slott, Beläget ett stycke därifrån på Andra Sidan om en Superb Parck af stora Ekar och Bokar, man inkom först uit en Stor Sal hwars golf Wäggar och Tak woro inlagde med Berg Cristaller och Snäckor och Musslor, hwaraf war formeradt Diwerse Figurer. Taket uppehöls av Pelare och skulle hela Salen föreställa en Grotta. I alla rummen woro Superbt Rika och Dyrbara Meubler, Målningar och Konst Stycken af alla slag, en Stor Sal i Öfra wåningen som war klädd med wit Marmor hel och hållit war i Synnerhet snart sagt Gudomligt wacker. Rika förgyllningar och Charmanta Målade Stycken giorde ett Skönt afbrott emot den snöhwita Marmorn.

Utdraget är ur Drakenbergs dagbok. Jag kan konstatera att Kröningwärd har 3-4 meningar i sin dagbok som är identiska med dessa. Har de överhuvudtaget varit där eller skrivit av nån annan? Jag väljer att tro att de faktiskt bevittnat rummet på bilden .

Nu lämnar vi fångarna ett tag och sätter Voltaire i fokus, med Fredrik och Karl XII i hans närhet. Och det blir en resa det.

Voltaire – en upplysningens fixstjärna

1700-talet präglades starkt av en ökande tro på människans förnuft och kapacitet att tänka själv och påverka sina levnadsvillkor. Perioden som kallas upplysningstiden lyftes fram av de stora vetenskapliga framsteg som gjorts tidigare. De kom att utmana kyrkan och den av gud givna ordningen. Astronomerna Copernikus och Galileis hade tidigare förkastat tanken om jorden som universums mitt. Sedan hade Newton med flera visat att jorden styrdes av naturlagar. Lägg till det borgarklassens framväxt och kritik av privilegiesamhället och 1600-tals-tänkare som Descartes och Spinoza.

Vetenskapliga akademier etablerades nu runt om i Europa som en mötesplats mellan teori och praktik. Upptäckter och tekniska innovationer skulle komma samhället till godo och driva utvecklingen framåt.

Krossa den skändliga, Ecrasez l’infâme! var ett slagord Voltaire använde i många av sina texter. I skottgluggen stod inte tron på en Gud i sig utan den katolska kyrkan, dess maktutövning och förföljelse av oliktänkande. Hans öppna kritik drev honom i landsflykt men han kunde snart återvända. Han rörde sig bland kungar samtidigt som han aldrig tvekade att utmana. Voltaire hördes och syntes och var fixstjärnan framför alla under upplysningstidens Europa.

Francois-Marie Arouet, som var hans namn vid födseln, levde mellan 1694 och 1778. Han var författare och filosof från en välbärgad, ofrälse familj. Han skrev romaner, dramatik, essäer, biografier och vetenskapliga arbeten. Voltarie var även medförfattaren till Encyklopedien i vilken tidens samlade vetande skrevs ned. Många av Voltaires teaterpjäser blev succéer och han blev förmögen på sitt arbete. Med arbete menas då inte främst inkomster från pjäser eller böcker utan framför allt bidrag från mecenater och inkomster från den omfattande affärsverksamhet han byggde upp vid sidan skrivandet.

Voltaire var influerad av den brittiske filosofen John Locke och prisade engelsmännens politiska och religiösa frihet. Han förespråkade yttrandefrihet, trosfrihet och tolerans. 

Upplyst prins söker coach

Arvingen till den Preussiska tronen, Fredrik av Hohenzollern beundrade Voltaire och inledde en lång brevväxling med den 18 år äldre fransmannen. I breven, som till slut uppgick till över 500 stycken, tog de upp ämnen som mänskliga rättigheter, tortyr, ekonomisk politik, litteratur och historia.

Fredrik försöker locka Voltaire att flytta till hans hov och det nya slottet Sanscouci han låtit uppföra i mitten av 1740-talet. Inbjudan gällde dock under förutsättning att Voltaire lämnar sitt förhållande med matematikern och markisinnan Émelie Le Tonnelier du Châtelet de Breuteil. Voltaire vägrar.

Voltairs jämlike

Émelie du Châtelet räknas som en av de första kvinnliga forskarna och beskrivs som ett exceptionell begåvning. Redan som tolvåring talade hon sex språk och hade en enorm arbetskapacitet Som vuxen forskade hon om energi och gravitation och var den första kvinna som fick en artikel publicerad av den Franska Vetenskapsakademin.

När hon träffade Voltaire hade hon tre barn som hon tog hand om parallellt forskningen. Hon bjöd honom att flytta in hos henne vilket han gjorde och de samarbetade och levde ihop i över ett decennium där de levde som älskande. De såg sig som intellektuella jämlikar och Voltaire betraktade henne som “en stor man vars enda fel var att hon var en kvinna”. Hennes kön gjorde det svårare att få erkännande för sitt arbete och hon möttes av avundsjuka och  personangrepp. Hon gjorde egna experiment och översatte och kompletterade Newtons viktigaste verk, Philosophiae naturalis principia mathematica. 

Först efter hennes död accepterar Voltaire Fredrik den stores inbjudan till Sanssouci som den 20 januari 1750 skriver “Jag längtar mycket efter att få träffa dig igen, det vill säga att tala om litteratur och lära mig saker som bara du kan lära mig” .

Voltaire såg chansen att förverkliga sin dröm, att forma den upplysta despoten. Voltaire var ingen demokrat. Han hade blivit skeptisk till människans förmåga att fatta kloka beslut. Istället förordade han systemet med en upplyst härskare som skulle föra ut upplysningens idéer i samhället. Han lever i Presussen i nära tre år, med eget arbetsrum på slottet och en lägenhet.

Den unge Fredriks höga ideal och intresse för filosofi och spridande av upplysningen hade dock svalnat när han tagit över rikets styrning. Voltaire kände sig mer som en narr än en rådgivare till kungen. Voltaire missbrukar kungens förtroenden och trycker en bok där han går till attack mot den franska vetenskapsakademin utan att tillfråga kungen. Det slutar med att Voltaire lämnar Preussen men Fredrik hämnas genom att låta sätta honom i fängelse när han på hemvägen passerar Frankfurt. Denna förnedring skulle Voltaire aldrig fullt förlåta honom för. 

Tänk på Kalle dussin och ”erövringskrigens vansinne”

Brevväxlingen tog dock fart på nytt kort därefter och männen, som tycks ha hyst en intellektuell hatkärlek till varandra, fortsatte att skriva fram till Voltaires död. I november 1757 skriver Voltaire ett brev till den deprimerade Fredrik II som överväger att ta sitt liv.

I brevet betygar Voltaire hur viktig Fredrik är för familjen, landet, för filosoferna och betonar sin stora respekt för kungen. Han åberopar Karl XII av Sverige i förhoppning att det ska hjälpa  Fredrik att hitta en lösning på sina problem. Ett av problemen var det pågående sjuårskriget som han själv startat och där Ryssland, Frankrike, Sachsen och Sverige var hans motståndare. 

“Får jag tillägga att Karl XII, som hade samma mod som du, men var mycket mindre upplyst, och som inte hade din medkänsla för sitt folk, kunde sluta fred med tsaren utan att bli förnedrad.”

Voltaire hade tidigare skrivit en bok om Karl XII och visste att Fredrik beundrade den svenske krigarkungen. Fredrik hade dock inte tagit intryck av vad Voltaire skrev i bokens första kapitel.

“Inte kan någon härskare (suverän) läsa historien om Karl XII utan att bli botad från erövringskrigets vansinne, för vem är den härskare som kan säga sig ha större mod, fler dygder, större beslutsamhet, vara skickligare på krig eller ha bättre soldater än Karl XII? Om denne trots alla dessa gynnsamma omständigheter, och efter så många segrar, ändå misslyckas, vad kan då andra furstar förväntar sig, med samma ambition, men med mindre talang och resurser?”

Hursomhelst, Fredrik tar inte sitt liv och sex år senare är kriget slut. Ett decennium senare skriver även Fredrik den Store en bok om Karl XII. Jag lovar att inte göra detsamma.

PS. Voltaire är en stjärna som lyst länge. Ännu längre har Sirius lyst. Fotot högst upp i inlägget visar Sirius. Tack till Hubble European Space Agency/Aikira Fuji