Jag läser i dagens Göteborgsposten om två söner som misstänkts ha kört på och ihjäl sin mamma i lördags. Åklagaren säger att de utreder hedersmotiv som en möjlig förklaring till dådet. Den tragiska händelsen på Hisingen, en knapp mil från mitt tangenbord och hem, nämner jag av två skäl. Det första är att det blir min språngbräda in i ett ämne som funnits med mig från min första läsning av Johan Adams krigsdagbok för tio år sedan. Det andra skälet är att påminna om att hedersrelaterat våld inte hör historien till utan alltjämt måste bekämpas.

Så vad menar jag med att ämnet funnits med mig sedan min första läsning av dagboken? Och varför jag har petat in ordet hedersmord i bloggens namn, visserligen balanserat med hedersord, men ändå. Liksom rubriksättarna på Expressen och Aftonbladet har jag gjort bedömningen att ordet hedersmord både väcker avsmak och nyfikenhet, att det lockar till läsning. Dessutom innehåller min släktings dagbok en häpnadsväckande beskrivning av ett hedersmord med de svenska fångarna som huvudpersoner.

Så låt oss börja med lite läsning. Jag tänker göra lite jämförelser mellan hedersmord vid tiden för fångenskapen i Frankrike och nutid. Laddat, svårt och relevant. Samt utrymmeskrävande. Därför får läsaren stå ut med att temat kommer hänga med över flera blogginlägg.

Kort inflygning om hedersmord idag

Låt oss börja med expandera från ordet hedersmord till det bredare begreppet, hedersrelaterat våld och förtryck. I det här avsnittet lutar jag mig helt på Jämställdhetsmyndighetens rapport – Förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck (2021:17). ”Enligt FN:s definition utgår hedersrelaterat våld och förtryck från en familjeideologi som sätter upp specifika villkor för kvinnor och som har sitt ursprung i så kallade förmoderna samhällens metoder för män att utöva kontroll över kvinnors reproduktion och sexualitet (FN, 1998/2002).

I förmoderna samhällen står det släktbaserade kollektivet för den materiella trygghet som till exempel staten erbjuder i en välfärdsstat. Barn, och inte minst flickor, och deras framtida äktenskap och potentiella reproduktion blir i ett sådant system en slags handelsobjekt som används för att hålla samman eller utöka kollektivet och i förlängningen för att säkra kollektivets materiella villkor. Enligt systemets inneboende logik måste därmed framför allt flickors och unga kvinnors sexualitet kontrolleras. ”

Morden på Sara, Pela och Fadime, som inträffade under den andra halvan av 90-talet och början av 2000-talet, ledde till en intensiv svensk debatt om hedersrelaterat våld. Den som följde rapporteringen kunde inte undgå att uppröras. Kvinnornas, flickornas sexualitet skulle kontrolleras. Fäder, bröder, farbröder och andra familjemedlemmar var beredda att göra otänkbara handlingar – läs mord på familjemedlem – för att upprätthålla familjens heder. Morden sålde tidningar och blev slagträn i en medial och politisk debatt. Regeringen agerade genom att satsa betydande summor på bland annat jourboenden, förebyggande insatser, handböcker och kartläggningar.

Hos många fanns en stor rädsla för att i debatten hänga ut minoriteter och svaga grupper, andra gjorde det mer än gärna. Ut med packet! Invandrarvåld beskrevs ofta som något kulturspecifikt, något svenska mäns våld mot kvinnor sällan gjordes.

Så till orsakerna och hur forskningen söker förklara skälen till det hedersrelaterade våldet idag.

Förklaringarna till våldet är omstritt och kan betraktas utifrån tre huvudsakliga perspektiv.

-Kulturperspektivet utgår ifrån att det förekommer hederskulturer inom vilka det i varierande grad utövas hedersrelaterat våld och förtryck som del av en traditionell kollektivistisk familjeideologi.

-Könsmaktsperspektivet innebär att hedersrelaterat våld och förtryck kan betraktas som en del av en universell patriarkal ordning och att mäns kontroll av kvinnors sexualitet förekommer i alla kulturer och alla delar av världen.

-Det intersektionella perspektivet lyfter fram en kombination av faktorer, såsom kön, kultur eller etnicitet men även etnisk diskriminering, socioekonomiska förhållanden, socialt kapital och grad av integration i ett samhälle.

Beskrivningarna av perspektiven är tagna ur rapporten.

Som jag uppfattar det kan hedersrelaterat våld alltså delvis förklaras som ett sätt att försvara familjens ställning och det skyddsnät, socialt och ekonomiskt som finns runt familjen i hemlandet såväl som det nya landet. Dålig ekonomi och svag integrering i samhället ökar risken. För att behålla platsen i gruppen är man beredd att bryta mot lagen och ta sitt straff.

Ovan har jag skrivit om det hedersrelaterade våld som främst ägnats åt att kontrollera kvinnors och flickors sexualitet. Men kanske ligger den typ av hedersmord som inträffade bland de svenska fångarna i Longwy i januari 1809 Frankrike lika nära en annan aktuell typ av våld med dödlig utgång. Den där gängkriminella dödar varandra för att upprätthålla sin heder och status i gruppen och framför allt, att till varje pris undvika att bli sedda som fega. Förundras och döm själva.

En societsbal som ballar ur

Min släkting ger en tydlig beskrivning av hur han uppfattar festkvällen, societsbalen där svenska och franska officerare och stadens damer möts den 8 januari 1809.

I snabbversion gick det till så här. En överförfriskad svensk officer, ryttmästare von der Lancken, kräver strax före midnatt att en annan svensk officer ska släppa ifrån sig sin danspartner, Mademoiselle Arquin. Fänrik Paqualin från Dalregementet vägrar. Sedan, efter att ha blivit förolämpad å det grövsta flera gånger, känner han sig tvingad att utmana sin hetlevrade landsman på duell. Han tycks inte se någon annan väg att behålla sin heder efter alla okvädesord som östs över honom. Vid duellen ett par dagar senare, kräver ryttmästaren, han som gjorde en höna av en fjäder och provocerade fram hela händelsen, att få skjuta först. Fänriken går med på kravet och dör strax därefter av medfångens skott. Ridå.

Hur galet är inte detta? Obegripligt idag, då ett sätt att behålla sin plats inom en privilegierad grupp.  Eller som historikern Christoffer Collstedt beskriver duellfenomenet, “ett extremt uttryck for adlig, manlig och militär hederskultur”. Han borde veta efter att ha ägnat en avhandling åt ämnet. Duellämnet och konsekvenserna för de svenska fångarna återkommer jag till i nästa inlägg.

Tills dess, håll till godo med Johan Adams längre beskrivning av hur det gick till när ryttmästare von der Lancken, i redogörelsen förkortat L gjorde slut på sin medfånge för en struntsak.

PS. Jag var inte på balen. Jag kan inte veta att det var så här det gick till. Jag väljer att lita på min släktnings ord, stärkt av att Kröningswärd inte på något avgörande sätt beskriver situationen annorlunda samt andra belägg för ryttmästarens heta humör. Mer om det senare.

8 (januari 1809) .- Åter bal hwarwid föreföll följande Märkbara Händelser. Alting war fredligt till Kl: ½ 12 om natten då Ryttmästare won der Lancken/tillställaren af nästan alla de krångel och Ledsamma upträden som förefallit Sedan wij kommo till Frankrike/ Upkom på balen Sedan han förmodeligen Souperadt något för strängt; han hadde innan balen upbiudit till 1:sta Anglaisen Mademoiselle Arquin, men hadde eij förr infunnit sig, hwarföre hon då Fend: Paqualin af Dahl Reg:te biöd henne engagerade sig att dansa med honom, och woro de just upstälde till Anglaise då Ryttmästare L: inträdde som genast gick till Paqualin och med en hotande ton Yttrade att om han eij Genast lämnade att dansa med M: Arquin så skulle han genast sticka Knifwen i Hiertat på honom, hwaråt Paqualin skrattade och ansåg detta hot Såsom Railleri, Men Ryttm: L: fortfor i Samma ton att utösa mot Paqualin alla möijeliga Äreskändande Utlåtelser utan den aldra minsta délicatesse eller acktning hwarken för De närwarande Swenske och franska Officerare för Damerne eller för Fend: Paqualins Person, Ja han nyttjade Sådane termer Som en man hwilken äger det minsta gnista af heder och ära eij skulle kunna fördragit, ännu mindre en Officer hwars Ömmaste Sida är att röra wid dess heder hwarföre Paquelin efter att i allas närwaro tillfrågat Ryttm: L: om han i hela Sällskapets närwaro wille återtaga sine ord och bedja så wäl honom Som dem om förlåtelse för sitt oanständiga upförande, hwarpå L: med en hög ton Swarade neij, utbiöd L: att genom Duel aftwå den Skymf som L: giort honom, L: antog utmaningen till Dagen därpå och började dansa Anglaise hwilket förtretade de Unga Longwiska Seigneurerne som som med sitt stoy och skrik sökte hindra Musiquen att spela och de dansande att höra den. Men i hastig wändning kom en af desse unge Herrar neml: Soldez hastigt ut på Dörren sedan en ock annan bastant örfil blifwit applicerad på hans öron af en bland Stadens Äldste understöd af en fransk Capt: wid namn Beaurdeau. Sedan Herr Soldez således blef tystat och utkiörd, tystnade hans anhängare, Herr Fonfred m:m: och balen fortsattes och slutades eij utan flere små quereller emillan några fransoser och Swenskar men som eij orsakade någonting märkwärdigt.

9.- Om morgonen woro alla swenskar i rörelse för Lanckens och Paqualins Duel och alla messurer togs för att wärkställa den Kl: 2 eft:m men wid Utsett timma och då Contraparterne med wederbörande Secundanter woro Samlade på bataille platsen så kom Commendantens adjutant med ordres att de eij fingo Slåss, hwarföre den uppskjöts tills widare. / Utom denna mellankommande Adjutant och dess ordres så torde affairen ändå blifwit upskiuten af orsak, att den förut eij hållits nog tyst utan hwarje Gatpojke kände den och woro de stridande följacktige då de gingo för att Duellera/.

d/: 10.- Kl: 8 om morgonen innan någon utom wederbörande i Lankiska Duellen wiste någon ting så blef Fend: Paqualin medelst en från L: hand skickad mordisk Kula ett Offer för sin Skymfade heder och rättfärdiga sak och wisade ännu några minuter före sin Död det ädelmodet att ämna sin förfördelare den förmån att skjuta först, som denna fridsförstörare begärde.

d/: 12. begraftes Fend: Paqualin med den ståt som wij kunde såsom fångar åstadkomma. Öfwersten Gref Mörner kastade Mull på honom. – 8 Lif Grenadiers Officerare buro honom till Grafwen. Alla franska Officerare af 9. Reg:tet som woro i Longwy och Alla befintlige frimurare åtfölgde liket till Grafwen.