Som man trålar får man svar eller hur lyder talesättet egentligen? Jag gick ut och trålade och fick idag, hos Sandarnas Spel och Nettotobak, uppge den fyrsiffriga Postnordkoden. I min hand fick jag ett par exemplar av en bok som innehåller rikliga dagboksanteckningar från ännu en svensk krigsfånge. Ernst von Post var namnet.

Mitt trålande bestod i en efterlysning efter fler dagböcker. Jag har skickat ut efterlysningar lite här och där, i Facebookgrupper, hembygdsföreningar, släktforskarföreningar. Den här efterlysningen sattes in i Riddarhusets medlemstidning där jag räknade upp efternamnet på mängder av adliga officerare som var fångna i Frankrike.

Jag blev glad, lite märkligt kanske kan tyckas för den som inte fullständigt nördat in på svenska krigsfångar i Frankrike under Napoleontiden, när jag fick ett mejlsvar från släkten von Post.

Jo, jag blir ärligt och uppriktigt glad över att hitta nya pusselbitar. Pusselbitar eller ledtrådar som skapar en större förståelse för vad de såg, upplevde och fann värt att nedteckna. I fallet med Ernst von Post fick jag otippat ytterligare kött på benen i historien om Carl Milles, se tidigare inlägg. Utan Ernst, inga skulpturer signerade Carl Milles.

Den 28 februari 1807 anländer Ernst von Post, tillsammans med ytterligare några svenskar till Longwy, Frankrike. Gruppen bestod av officerare som skadats den 6 november 1806 i närheten av Travemünde, en dag då mer än 1000 svenskar blev tillfångatagna. Ernst själv träffades den dagen av en 90 grams kula i ”tjocka skinkbenet”. En annan av de skadade officerarna var fänrik Tisell.

Vid ankomsten i Longwy några månader senare skriver von Post.

”Vid ankomsten på torget inringades vi av kamrater och fick våra inkvarteringspoletter. Min blev i ett hus där många döttrar var, jag tog ett rum hos löjtnant Adolf Nisbeth och lämnade min plats åt en annan kamrat, som slutligen fick en av döttrarna till hustru.”

Som mitt tidgare blogginlägg tydliggjort var detta äktenskap, och de många barn och barnbarn som de gav upphov till en förutsättning för Milles existens. Men nu får det vara nog om Milles. Och nog för idag.

PS. Ni kommer få höra mer om de guldkorn som nedtecknats av Ernst von Post. Von Posts släktförening sammanställde för några år sedan en jubileumsbok vars huvudkälla var ett handskrivet dokument där Ernst redogör för erfarenheter från det Pommerska kriget 1805-1807. Att han skulle drabbas av ännu en krigsskada och sluta sin yrkesbana som postmästare i Köping visste han då ännu inget om.