Mars 2022 och krigets verkliga ansikte görs sig påmint varje dag. Från Mariupol, Charkiv och Kyiv får vi bilder, filmer och andra vittnesmål om vansinnet. På bilden från upptakten till förra lördagens demonstration på Götaplatsen syns bla Viktoria Karsin och Oleksii Shevstsov. I detta perspektiv är den arkivglädje, eller arkivrus jag fick uppleva i fredags en bagatell, ett mycket litet steg för mänsligheten och inget att orda om. Så därför gör jag just det.

Tio år efter att jag först läste en maskinskriven avskrift av Johan Adam Drakenbergs dagbok fick jag plötsligt hålla den i mina händer. Jag som efter många telefonsamtal och besök nästan givit upp hoppet om att återfinna den. Hur kunde plötsligt bli så?

Söndag eftermiddag och X2000 rullar nu ut ur Stockholm. Ur ögonvrån ser jag Gamla Älvsjö IP dyka upp och försvinna lika fort. Lite längre stannar mina minnen från Valborgsfirande och friluftsdagar som är förknippade med platsen och min barndom där.

Stockholmshelgen skulle inledas redan på fredag med besök hos mamma på Danvikshem, en tur till Krigsarkivet, besök hos svärföräldrar, lunch med dotter, fika med syster och födelsedagsfirande av svägerska. Plus god mat, promenader och ett nervöst scrollande på mobilen om utvecklingen i Ukraina.

På Krigsarkivet tänkte jag beställa fram ” Kriget i Pommern 1805-1807″ för fotografering av regementernas listor över de tillfångatagna svenskarna. Tyvärr var jag bara noggrann när jag fotograferade av Westmanlands regemente, när jag hade handlingarna framme nån gång 2014-2015. Framförallt hade jag ingen tanke på att långt senare bygga en blogg och en hemvist för information om de svenska krigsfångarna. Därför fordrades en nytt besök, varför inte när jag ändå skulle besöka Stockholm.

Men allt blir inte som man tänkt sig. I torsdags fick jag reda på dagboken fanns med i en donation av Drakenbergshandlingar som nyligen överlämnats till arkivet på Riddarhuset. Pulsen steg och möte på Riddarhuset bokades till nästa dag, listorna på Krigsarkivet fick vänta.

På slaget två öppnade Riddarhussekreteraren dörrarna till den pampiga byggnaden och hälsade mig välkommen. Jag visades upp för trapporna, genom ett rum med inbyggda blåa vitrinskåp från golv till tak och vidare in hörnrummet där godiset väntade. På sitt tjänsterum hade Riddarhussekreteraren, Erik Drakenberg, min jämnårige släkting, dukat upp godbitarna.

Positiv överraskning 1 Det var inte en dagbok det var fyra böcker, i original. 100% säker kan jag inte vara men det förefaller osannolikt att de renskrivits efter hemkomsten. Detta då anteckningarna, innehåller plumpar och överstrykningar och är införda i almanackor för åren 1808, 1809 och 1810. Jag utdelar också bonuspoäng för att almanackorna i sig innehåller spännande information om astrologi, marknader, namnsdagar mm.

Positiv överraskning 2 Den avskrift jag läst och lagt ut för nedladdning på bloggen är en förkortad version. Många dagsnoteringar var överhoppade, beskrivningen av hemresan var bortklippt liksom avsnitt han kallar ”Politiskt nytt”. En maskinskriven version som innehåller hela dagboken finns nu i pdfversion. Förhoppningsvis ger det nya bilder av tiden i Frankrike som jag kan dela på bloggen.

Hjälpligt positiv överraskning 1 Bland övriga handlingarna som deponerats i arkiven fanns en mapp om Johan Adams bror Nils. Jag tänker att information om denne bror också säger något om hur Johan Adam var. Fast det är klart, Johan Adam hade 10 syskon och det finns normalt stora variationer i syskons personligheter. Därför är det larvigt att påstå att Johan Adam hade samma fallenhet för fäktning, samma grundliga kunskaper i astrologi eller att han lika hjäpligt som Nils tog sig genom kemilektionerna. Larvigt, men kul. Kasta ett öga på Examensbeviset som visar vad som värderades hos en sjöofficersbroder. PS. Johan Adam själv tjänstgjorde inom infanteriet.