Johan Adam Drakenberg och hans vänner bland officerarna dricker toddy och drar en spader på självaste julafton 1808.

Kl: ½ 5. Juhle afton Samlades Matbolaget hos mig och då Dracks todie, speltes wingtune till firande så wäl af min namsdag som äftwen till denna Allmänt och allestädes firade aftons Splendeur. Kl: ½ 12 gicks i Kyrkan och betractades Catolska Julemässan sedan man giort en ducktig och wälksmakande soupée på wårt wanliga mataställe.

Spelet Wingtune, Vingt et un, eller tjugoett på svenska är ett gammalt och enkelt kortspel som spelas mellan en spelare och banken. Bilden högst upp visar franska spelkort från tidigt 1800-tal. Det var nog så korten såg ut också för svenskarna. Ingen vild gissning, då de ser ungefär likadana ut två hundra år senare. Fast det är klart, hunden som sträcker sig mot spader knekt har bortrationaliserats på vägen, liksom namnangivelserna. Jovisst är bland annat Cesar avbildad.

Hursomhelst, i tjugoett är målet är dra kort som tillsammans ger summan 21 eller så nära av som möjligt men utan att överskrida 21. “Banken” delar ut två kort och spelaren kan sedan välja att få ytterligare ett eller flera kort. När spelaren är nöjd är det bankens tur att dra kort. Ursprunget till det kortspel som idag omnämns som världens populäraste casino-kortspel är omtvistat. 1600-tals författaren Cervantes, som skrivit Don Quijote nämner spelet i en av sina böcker och från 1700-talet var spelet vanligt på kasinon i Frankrike. Och på kasinon förlorar man pengar.

En av de svenska officerarna är öppen kring kortspelets baksida. Den 13 november 1813 skriver Nils Harald Joachim Åkerstein. “Jag som i Sverige aldrig tålt spel, har sedan Franzosernes ankomst till Pommern ofta roat mig med detta farliga tidsfördrifv…  … men jag har ännu aldrig behöfvat förbrå mig att hafva förspelt en större Summa, då jag likvisst ofta wunnit sådanne, men i afton har detta händt mig.” Dagen därpå utfärdar han två löften, det första att inte spela hazardspel innan han lämnat “denna sidan Rhenströmmen” (floden Rehn) och det andra att “föreviga minnet af min dårskap, beslutit att uti 3:ne dygn lefva på Bröd, Salt och Watten”.  Denna meny var kanske inte så olik vad de tillfångatagna svenska soldaterna fick till lunch och middag, men för Åkerstein kändes det säkert som en uppoffring.

Kortspelandet var vanligt bland officerare. Den österrikiske officeren Jean Nepomuk Fischer skriver om hur speldjävulen grep honom under fångenskapen i Chalon, Champagne 1809. Han blir bjuden att dricka ett glas och trots sin dåliga ekonomi frestas han att spela ett parti Macao, en Uno-liknande spel. En tidig liten vinst förvandlas snabbt till en större förlust där två månaders besparingar går upp i rök. “Bedrövad efter denna katastrofala olycka går jag hem helt förkrossad”. 

Cash is king

Annars tycks de många brittiska fångarnas spelande ha fått störst konsekvenser, inte minst för lokalbefolkningen. Det fanns gott om brittiska fångar, runt 16000 till antalet och flertalet uppehöll sig i Verdun.

Spelhus kom att tjäna miljonbelopp på engelsmännen. Det kan låta märkligt att sådana penningsummor gick att uppbringa bland fångar men där fanns många förmögna engelsmän.  En förutsättning för ett omfattande spel var tillgång på krediter. Det fixade man lätt.

1803 får general Wirion befälet över polisen i Verdun och de engelska fångarna där. Staden Verdun var en garnisonsstad som drygt hundra år senare skulle skrivas in i historieböckerna för evigt. Det var här i omgivningarna som ett av de blodigaste och längsta slagen under första världskriget ägde rum. Ofattbara förluster. Men nu tar vi klivet tillbaks till 1800-talets början.

För att erbjuda “förströelser” för fångarna ger han tillstånd för ett roulettebord och en bankverksamhet. Pengarna rullar in. Även lokalbefolkningen dras in i spelandet. När också fransmännen själva börjar förlora stora summor klagar borgmästaren hos generalen. För att något blidka borgmästaren svarar generalen med att instifta en sorts skatt på spelverksamheten som bland annat ska gå till den lokala fattigvården.  Kreativt!

Problemen fortsätter och borgmästaren klagar då hos landshövdingen, prefekten, som förbjuder fransmännen att spela. Med Wirions goda minne ser polisen mellan fingrarna när förbudet ignoreras. Spelandet fortsätter. Skuldsatta hamnar i fängelse, andra flyr och några tar livet av sig. Revolutionsgeneralen och riddaren av hederslegionen Wirion misstänks ha tjänat stora pengar på spelverksamheten. Han anklagas för att ha tilltvingat sig stora belopp genom utpressning av de brittiska krigsfångarna. Den brittiska fången Lord Blayney beskriver General Wirion som “den största skurk revolutionen uppbringat” och ansåg att generalen och hans underhuggare var genomkorrumperade och ägnade sig åt utpressning. Hotet var att annars skicka dem till det ökända fängelset Bitche.

General Wirion ställs inför rätta, anses skyldig, mister jobbet och begår senare självmord genom att skjuta sig i huvudet.

Om de svenska fångarna hade bättre spelsinne än engelsmännen är oklart. Dagböckerna saknar i alla fall kommentarer om stora skulder och spelkatastrofer, egna eller andras. Men efter freden när svenskarna ska ta sig hemåt genom Europa ges nya chanser att förlora pengar, då på casino i Nederländerna, om jag minns rätt från min läsning av Lars Ulrik Kröningswärds dagbok. Mer om det senare. Avslutningsvis nämner Johan Adam också kortspelet Boston, som han bland annat spelade hos major Gyllenbögel den 9 oktober 1808. Spelet tillhör whistfamiljen och hade vid den här tiden 30 år på nacken, med rötter i det amerikanska frihetskriget.

PS. I skrivande stund strider Ukraina för sin existens. TV-bilder visar hur människor drabbas av den fullskaliga invasionen, deras desperation och kampvilja. I realtid ser vi vad vi skulle gjort om det varit vi. Flytt, köat vid bankomater, kommunicerat med omvärlden, städat, tagit skydd, tagit till vapen, tröstat katter och barn.

Samtidigt försöker experter förstå och förklara hur”mannen i bunkern”, Putin, som iscensatt det obegripliga, tänker. Jag förstår inte och det är skrämmande i sig. Hur är det möjligt att starta ett erövringskrig 2020, vad är det för fel på människan.

Bland sådana tankar beslöt jag mig ändå för att skriva ett lättsamt inlägg på krigsfångebloggen. Jag hade egentligen tänkt att skriva om dagböckernas skildringar av tillfångatagandet, krigssituationen 1806-1807. Men då visade Putin korten och det kom för nära.