7 december 1807 Passerades genom Gränna till Råby och Jönkiöping dit Ankomsten skiedde kl ½ till 2, om natten, då man wåt och hungrig måste springa wist 10 gånger kring staden för att hos Stadens ogine innewånare skaffa manskapet quarter. Min wärd wille knapt gifwa mig en Boutlelj Swagdricka. Ur Johan Adam Drakenbergs dagbok

Är det konstigt att Jönköpingsborna inte jublade när soldaterna kom mitt i natten och vill ha husrum? Var svagdricka en rättighet? För att tydliggöra rättigheter och skyldigheter och undvika konflikter fanns regler att tillgå. För logistik är viktigt, då som nu.

När jag skriver detta inlägg har jag gårdagens Rapportinslag på näthinnan. Inslaget, som släpptes av Moskva den 15 februari 2022, visade hur några pansarvagnar körde ombord på en järnvägsvagn nära gränsen till Ukraina. Om det är en verklig signal på att Putin söker en diplomatiskt väg ut ur krisen eller inte vet vi inte. Vad vi vet är att krig kan avgöras genom att den ena sidan har rätt sak, på rätt plats, vid rätt tillfälle. Så hur var det nu med reglerna som skulle underlätta logistiken när Västmanlands regemente under december 1807 tågade mot kriget, genom Sverige?

1791 fastställde Gustaf III en ny Tåg-ordning. I drygt 71 paragrafer förklaras vem ska bidra med hästar för skjutsning,  vem som ska upplåta sitt hem för trötta soldater, vilken nivå maten ska hålla och hur bönder och stadsbor ska kompenseras för dessa påtvingade tjänster. Här följer ett urval.

§ 26 Rum till nattläger bör en Tågande Trouppe undfå hos dem på Landsbygden som ej långt ifrån wägen bo och icke äro genom Priviliegier eller Kong. Resolutioner ifrån sådan inquartering frikallade och hos wederbörande Husägare i de Städer der nattläger funna enligt Inquarterings-Ordningen av den 6 juli 1720 angifwas för Tågande Commenderingar.

För Under -Officerarne och Manskapet, och alla dem för hwilke egne portioner äro i Staten upförde, hafwes mat i ordning, som bör wara lika med Bondens wanliga husmanskoft, få tillredd, at Karlen dermed är för födan belåten.

§ 29 Befälhafwarne, högre och ringare skola wid ansvar icke allenast sjelve med saktmodighet och beskedlig upföra sig emot Wärden och hans folk, utan och tillhålla sin Betjening och Manskapet at göra sammaledes. Krono-Betjeningen befrämjar at Wärdarna willigt fullgöra deras skyldigheter.”

Landshövdingarna hade ett stort ansvar för att göra truppernas passage, till fots eller med häst och vagn så smidig som möjlig för både truppen och länsinvånarna. De informerades omedelbart av krigsmakten om logistiken för att säkra att det fanns bönder redo vid länsgränsen att skjutsa truppen vidare enligt ett bestämt schema. Alla tider skulle hållas och tåg-ordningen klargjorde hur den som orsakade förseningar skulle hållas ekonomiskt ansvarig.

“I Marche-Routen utsättas dagsresor och nattlägerställen jemte det de personer och saker uptagas för hwilka skjuts med wagnar , kärror eller sadlar erfordras. När en Landshöfdinge den författat, bör han genast sända exemplar däraf til de andre Landshövdinarne i Länen, hwarigenom Tåget sker. Commenderingens Chef får et exemplar, och et tillställes hwarje inom Länet i wägen Häradsfogde till efterrättelse. Skjuts ombytes ställen utses och förordnas af hwarje Landshöfdinge inom des Län och Häradsfogdarne föranstalta, at Skjutshästarne dit framkomma til de tider, då de enligt Marche Routen behöfwas. Marche Routen måste noga följas, emedan ordningen eljest rubbas för hela marchen, underhållet saknas och de till skjutsning upbådade ställas i väntan. Händer sådant, så blifwer den, som dertill wållande warit, skyldig at ersätt allas deraf förorsakade lidande”

“§ 71 Utebliver någon (allmogen) med upbådad skjuts eller kommer dermed för sent plikte derföre med En Riksd. Trettiotvå Schill.”

Med undantag av trilskande Jönköpingsbor tycks Drakenberg inte ha haft något att invända på hur landshövdingar, bönder och gästgivaregårdar följt Tågordningen. Däremot klagar han ofta på dåligt nattkvarter under fångenskapen. Likt en utsänd från Michelinguiden betygsatte han sina tillfälliga boenden. I dagboken noterar han antingen D:Q eller G:Q, vilket betyder dåligt respektive gott kvarter. Upptäck mer i hans dagbok.

Nutida ordningsfrågor

Jag funderar en hel del över tågordningen för mitt arbete med denna blogg. Det är väl ungefär så vi använder ordet tågordning idag, som ett sätt att tänka ut i vilken ordning vi ska göra saker. Jag har en hel del redan skrivna inlägg, som detta, som jag kan publicera med någon veckas mellanrum. Jag har mer kartor att lägga ut osv. Samtidigt vill jag ju nå ut till fler släktforskarfreaks därute och andra historiskt intresserade. Inte minst alla krigsfångars släktingar! Ska jag inte lägga tid på att locka dem till sidan först, och i så fall, hur gör jag det smartast?

Just nu har jag börjat lista lite Facebookgrupper för släkt- och hembygdsforskning som finns i Västmanland. När jag sammanställt namnen på de tillfångatagna soldaterna från Västmanland ska jag kontakta dem.

Vilka är era bästa tips för att nå ut till fler intresserade, vad skulle ni gjort? Hör gärna av er om denna fråga eller andra synpunkter. Tål ni all gammelsvenska, dvs mina avskrivningar från dagböcker och andra källor eller byter ni till Omni/Instagram då?